Skogens morgon

Den hade precis lämnat boet kvällen innan. En slaguggleunge, ny i världen, fortfarande nära marken. När jag kom tillbaka i gryningen hade den tagit sig upp på en gammal trädstomme, där den satt stilla i det första ljuset.

Allt var tyst.

Solen började sakta leta sig in mellan träden. Ljuset föll bakom den och kvar blev bara en siluett. En form. Ett ögonblick som nästan inte går att ta på.
Den satt lugnt. Trygg i sin plats. Och någonstans i närheten fanns honan, närvarande men osynlig. Att få vara där, utan att störa, är inget man tar för givet.

Det är i de stunderna jag känner den största respekten. När naturen accepterar din närvaro, om än bara för en kort stund.