Grävlingen och Jag

En Berättelse om Tålamod och Belöning

Under flera månader har jag letat efter spår av en grävling. Till slut hittade jag en gryt där jag misstänker att både grävlingar och rävar bor. Jag placerade min viltkamera cirka 200 meter från grytet och började lägga ut lite snacks som nötter och torrfoder. Sedan januari har jag observerat två grävlingar som besöker min snackstation. De brukar komma sent på kvällen när det är omöjligt att ta foton. Så, jag fortsatte att lämna snacks, men bara en liten mängd för att inte störa deras naturliga födelsesökande beteende. Jag föreställde mig att de kanske tänkte: ”Om jag passerar här kanske jag får en liten snack som aptitretare eller dessert.”

Sommaren kom, jag satte upp mitt gömsle och lät det stå några dagar. Första försöket kom det ingen grävling. Jag försökte igen nästa dag utan framgång, så jag lämnade min skjorta, en t-shirt och ett par använda strumpor och lämnade dem där några dagar. Detta är för att låta grävlingarna bli bekanta med min doft och inse att den inte är någon fara. Till slut kom grävlingen fram, inte bara en utan tre! Glädjen att lyckas med mitt lilla projekt och till slut bli belönad!

Att se grävlingen vara sig själv, ostörd och bara vara en grävling, är en känsla av ren lycka