Stillhet

Det finns stunder i naturen som inte går att jaga, bara att ta emot.

Jag minns hur tyst det var den morgonen. Ingen vind, inga ljud, bara en stillhet som nästan kändes tung. Och så plötsligt var den där. Inte som en rörelse, utan som en närvaro. Som att den alltid hade varit där, och att det var jag som precis hade blivit tillåten att se.

Lappugglan satt helt stilla. Blicken rakt fram, orubblig. Det var inget möte i vanlig mening. Ingen nyfikenhet, ingen rädsla. Bara en kort stund där två världar korsades, utan att störa varandra.

Jag tryckte av några få bilder. Inte för att fånga något, utan för att inte glömma hur det kändes.

Det här är en av de stunderna.

En blick. En tystnad. Ett ögonblick som stannar kvar långt efter att du har lämnat platsen.